Alltså... Jag har så svårt för och förstå en heldel saker... Vrf en människa kan gå från och vara allt till bortglömd. Hur en människa kan vända ryggen och dra fram kniven. Jag vet hur det ligger till och jag vet att det är en heldel som stör sig på mig och det accepterar jag! Jag vill inte vara vän med er alla! Och alla går inte ihop.

Men jag förstå bara inte.. Jag hade aldrig behandlat någon så, som ställt upp så mkt som jag gjorde. Du inte hade någon, då fanns jag! En äkta vän glömmer inte de. Men jag skiter i vilket, jag bär med mig allt de roliga vi gjorde. Oavsett hur illa du tycker om mig. Eller om du nu inte ens gör de.
Liksom vi går inte ihop längre. De är bara ett slag vi får stå. ^^

(Och hela sverige ta inte åt er nu,den jag skriver om förstå nog de själv.)