Angående de jag skrev med en gammal vän till mig som alltid brukade göra människor glada, fick en kommentar som löd "hur kommer det sig att ni inte är vänner längre"

Människor växer ifrån varann, även om man vill eller inte. Man blir liksom för olika... Ibland kan de blir för det sämre men även för det bättre! Vänner ska man dock aldrig underskatta eller ta förgivet, det är något jag lärt mig... Jag sitter inte här och säger att de är andras fel att jag glider isär med just de människorna utan att jag förändras en heldel också, från att vara en uppblåst kossa till att kanske vara en ganska smart kossa :) Haha, skämtosido.
Jag har lärt mig av de misstag jag begått, och insett själv vad jag gjort för fel. Det är det jag verkligen älskar med mig själv, det är att jag inser jädrans fort själv om jag gör nått fel, jag har ett samvete och känslor, kanske inte hade dessa egenskaper innan, men de har iallafall utveckliats nu under de senaste två månaderna, folk som träffar mig nu påstår att jag är en helt ny människa, jag är alltid glad, jag ser det bästa i de flesta situationerna och jag vill att min omgivning ska må bra. Sånna saker som jag inte brydde mig så mycket om innan, jag var alltid tjurig och trött, nu är jag alltid glad och kan aldrig sova, haha.
Att några få händelser i mitt liv har påverkat mig så mycket, men bara till det posetiva.
Jag har mycket kvar och lära och vet att jag kommer mista fler vänner och finna fler, de är så livet går.. Alla har nog några som alltid kommer stanna kvar vid ens sida men en del som lämnar dig. Så rullar det..

You can talk all you want but my skin is really thick!